Amy Winehouse - Nelson Mandela Koncert

Tittade på Nelson Mandela konserten i går. Jag njöt verkligen av att se mina mina favoriter Queen, Will Smith och Amy Winehouse. Amy, kan inte annat än att älska denna tjej. Vilken röst, vilket framträdande. Så säker.

Allt medan Expressen och Aftonbladet tävlar om att skriva mest skit om Amy levererar hon musik som få kan leva upp till.

Gör man en sökning på Aftonbladet och Expressen så finns det inte mycket positivt att läsa om Amy. Det mesta som skrivs handlar om hennes personliga problem. I dag, efter ett hyllad framträdande med tre låtar på Nelson Mandelas 90 års dag finns det inte ett ord att läsa om henne. Varför? Tål inte den svenska allmänheten svälja det faktum att en person kan lyckas göra bra i från sig trots problem med droger? Kanske strider det mot svenska folkhemmets inställning till hur människor med drogprolem skall behandlas, dvs det evigt misslyckandet. Melodin här är ju som bekant att kriminalisera användaren så att denna inte vågar söka vård. För visst, i vår lilla ankdam vet vi självklart det bästa…

Hur som helst. Jag tycker Amy Winhouse är fantastisk bra tjej och en otrolig bra artist. Önskar henne all lycka!

Dubbla signal

Fler än jag som blir förvirrad av dubbla budskap? Jag hoppades på att riksdagen skulle rösta i mot förslaget om FRA-lagen. Men det blev 143 som röstade för och 138 i mot. Spelet med knähundarna Fredrick Federley (c) och Annie Johansson (c) var säkert regisserad. Taktiskt smart att använda sig av två i det egna ledet -  för tydligen drog det bort all uppmärksamhet från oppositionen. Ett skådespel som svaldes med hull och hår…

Att det inte blev en folkstorm mot förslaget är en gåta i sig. Visserligen har det hörts lite röster här och där i tidningarna och på bloggar, men det är för TAMT. Mesigt! Så har det alltid varit i det här landet. Att verkligen lägga tyngd bakom orden och kämpa för sin sak - sin åsikt är ingen vanlig företeelse i Sverige. Nej, här fogar man sig helt enkelt efter vad överhögheten har bestämt. På sin höjd kan det hända att någon fjärtar en liten protest på krogen eller fikarasten, men luften går snabbt ut när storebror börjar harkla…    Ett exempel på en “riksmespotta” är Birgitta Ohlsson (fp) som lade ner sin röst. “Här har vi avlyssning utan brottsmisstanke och det strider mot en av mina grundvärderingar. Jag kunde inte tumma på mitt samvete. Att lägga ner min röst var en medelväg som kunde fungera” sade Ohlsson.  

Give me a break! Jag avskyr sådan feghet. Det måste för fan gå att ta  ställning i en fråga som är så här viktig. Speciellt om det som Ohlson utryckte “det strider mot en av mina grundvärderingar”. Ett ordspråk som passar: - Att veta det rätta och inte göra det, är brist på mod. Konfucius

Camilla Lindberg (fp), visade däremot civilkurage. Hon röstade som enda person i mot sina partikamrater.   - Jag röstade nej därför att jag inte tror på detta förslaget, sade hon till politikebloggen. Respekt!  Ett annat passande ordspråk:  - Ett gott samvete är bästa huvudkudden.

 Jag har placerat min blogg i Södermalm på bloggkartan.se

Ostindiefararen Götheborg

Det svenska skeppet Götheborg lämnar Stockholm den 6 juni efter firandet av  nationaldagen.  Skeppsbron var fylld av människor som kommit för att ta del av avseglingen.

Härligt att se detta skepp! Om skeppet kan du läsa här

De första stegen

En av mina bästa bilder faktiskt. En gullig flicka som nyss lärt sig gå och som utforskar världen under mammans trygga uppsikt.  Så nyfiket undrande och kunskapshungrigt. Är det inte vackert?

Hemtransport

Så här brukar det se ut när jag kommer hem. Assistans enda fram till dörren. Jag önskar att de kunde vara lite mer diskreta. Men å andra sidan är det bättre än taxi…

Sträck ut en hand

Någon gång i livet behöver vi alla hjälp för att kunna ta ett steg vidare. 

Läste i dag att 1 500 personer tar sitt liv i Sverige varje år. Femton hundra! Det är över 28 personer i veckan - eller fyra om dagen. Det säger en hel del om hur brutalt vårt samhälle fungerar.

Jag vet vad jag talar om. Ett antal av mina vänner har tagit sina liv genom åren - och jag förstår dem.

Har själv varit långt under isen ett antal gånger.  I mitt fall har jag inget att klaga på när det gäller det stöd jag fått från professionellt håll. Den har varit utmärkt. Det är den närmaste omgivningen som svikit. Och det tynger. Håller man inte jämna steg i produktionsledet och en oberörd profil vid livets hårda prövningar så är man avvisad. Det märks tydligt att man inte har mer att tillföra.  Varje dag blir därför en kamp i ensamhet med eller utan folk omkring sig. Försök att förstå den om du kan…

Så är det. Det tas ingen hänsyn till vare sig vilket omfattning man har blivit drabbad eller hur hårt det påverkar ens livssituation. Upp och nedgångar skall vi väl alla klara av eller hur? I alla fall enligt de “fläckfria” vars största motgång i livet kanske har varit en förlorad tonårskärlek.

Folk som mår dåligt, behöver i första hand stöd från sina närmaste. Det är när dessa sviker det går riktigt illa. Vissa hamnar på parkbänken - andra six feet below. 

Som sagt - ta hand om dina närmaste, ge en utsträckt hand när det behövs. Den dag du ifrågasätter varför “ingen” (läs sjukvård, politiker, myndigheter) reagerade, kan det vara för sent. Den svenska attityden att hela tiden skylla ifrån sig “uppåt” brukar utgöra huvudproblemet och inte brist på resurser eller insatser från det offentliga. 

Punkens glada ungdomar blommar

Träffade på några trevliga ungdomar som gladeligen poserade framför min kamera.

Tycker det är trevligt med personligheter och en egen stil som bryter mot etablissemangets förväntningar.

Att våga slå sig

Tog ett par öl i höjd med kvarnen efter en fotosession och såg några grabbar med cool stil som gjorde fina trick med cykel och skaiting. Synd att säga det men det är våghalsarna utan något som helst skydd på kroppen som gör det bäst. Fast så har det alltid varit. Man måste slå sig lite för att våga lite extra, så är det bara. “Mespottarna” kommer aldrig lika långt i sådana här sporter.

All Star

Lyssnade på en gatumusikant i lördags medan jag fotograferade folk som promerade på Götgatan. Han spelade gittar och sjöng blues. Bra blues! Därför blev jag sittandes där en bra stund.

Fick faktisk en idé om att lägga upp bilder på en sajt och låta folk få köpa kvalitetsbilder på sig själva. Porträtt blir oftast bäst när man är omedveten om att en bild blir tagen…

Kaffeberedskap

Kom att tänka på den stora kaffekrisen när jag såg en mobil kaffeförsäljare på stan i går. År 2002 sjönk ju priserna på kaffet som en sten på grund av överproduktion. Nu råder det faktiskt brist på vissa kaffesorter och priserna har stigit kraftigt. Prognoserna för nästa år pekar dock på stora överskott på råkaffe i världen och därför finns det risk för en ny kris med fallande priser.

Kanske kommer vi därför att få se räddningspatruller med kaffeförsäljare utställda på strategiska platser för att undvika en katastrof. Det gäller nämligen att öka kaffekonsumtionen om vi vill hejda ett prisfall. Och det vill vi ju alla eller hur?

Själv har jag börjat med en successiv upptrappning. För att bidra till att undvika en global kaffekris är mitt mål sex koppar per dag, mot två idag. Dock hoppas jag verkligen få slippa uppleva en kokoskris. De är ju så svåra att öppna!